När man skaffar en kanin o vill ha den som ex hopp kanin så måste man se om kaninen gillar att hoppa men innan man börjar med selträningen o sånt måste man först se till så att din kanin har förtroende för dig. Man måste vara tydlig med sitt kroppsspråk o se till att din kanin eller kaniner får det do behöver om man inte kan så mycket kan man kolla i böker eller fråga någon som kan sånt. Jag har själv haft kaniner innan Zelda o dom var jätte snälla men det blev lite slaggsmål med dom, om du har två kaniner som gör det sära på dom direkt!! Men även om dom inte är i samma bur kan man ha deras burar brivid varandra. Man ska inte tvinga en kanin att göra något den inte vill!! Kolla så den inte kan komma till något som du är rädd om saå att den inte pissar på det eller biter på den o straffa den inte om den gör det sätt bara in den i buren o säg fy men med än hård röst (skrik inte!!) den kommer snart förstå vad du menar o ge den inte någon gobit när den gör något den inte får!!! ( tror att ni fattar det själva men det skaddar inte att påminna er) Många kaniner tycker om när dom får sällskap av dig eller något annat djur som funkar med din kanin. Kommentera om ni vill veta något mer ses ;)

Fyfan igår när natta och jag skulle hämta klädder hemma hos mig och vi skulle gå upp till mitt rum ett tag osså kom Zelda efter eller det var en stor kartong för våran trappa den var typ cirka en meter och hon hoppa över det desutom trappan som var på andra sidan fatar inte hur hon kunde komma över hon är inte så stor en liksom men nu vet ja att hon kan hoppa och riktigt högt också men hon ska inte hoppa sånna hinder än i träningen aja ska dra hem snart från natta hejdå.

Här får ni några namnförslag till era kaniner om ni ska skaffa/få en kanin ;)

Zelda går det bra med i tränningen ska lägga upp en vidio på henne när jag tränar henne aja här är några namn ses.

Hej ska på skidsemester imorron så kan inte blogga på några dagar. Men här kommer lite fakta om kaniner.

ATT SKAFFA KANIN

Det här är ingen reklamtext för min kaningård, Skullebo kaningård, men däremot hoppas jag att den som har läst den här texten innan sitt kaninköp vänder sig till en seriös uppfödare och inte köper sin kanin i en zooaffär eller av en oseriös uppfödare!

 

Ska vi ha en kanin?

En kanin kan leva i över 10 år.

Många barn, för att inte säga de flesta, vill ha en kanin. Här gäller det som förälder att fundera över om man tror att intresset kommer att hålla i sig och om man är beredd på att ta över den dagliga skötseln om barnet tröttnar. Man kan inte förvänta sig att barn före 10-årsåldern själva tar hand om ett djur. De familjer som enligt min erfarenhet har störst glädje av sin kanin är de där man från början köper sin kanin med tanken att det är hela familjens djur. För inte köper man en hund och tror att ett av barnen själv ska sköta om den?

Hane eller hona?

Först vill jag slå fast att det finns jättetrevliga och tama kaniner av båda könen! Hanar är ofta jämnare i humöret och blir något oftare sådär riktigt tama. En nackdel kan vara att de ibland i samband med könsmognaden börjar urinmarkera. Kastrerar man honom så snart man märker detta försvinner beeendet så gott som alltid. En hane gårinte att ha ihop med andra hanar (det kan gå om en eller båda är kastrerade, men oftast fungerar det inte då heller). Han kan inte heller gå ihop med en hona annat än en kort period i samband med parningen. Honor har perioder (några dagar med ett par veckors mellanrum, främst under sommarhalvåret) när de är brunstiga. Det brukar märkas på dem, hur varierar dock! En del blir lite tjuriga, en del "inåtvända" och några kan bli extra keliga! Vissa honor urinmarkerar också i samband med brunsten. Det är dock inte så vanligt som bland hanarna.

En eller flera?

Kaniner är inte flockdjur och därmed inte så beroende av artfränders sällskap som t ex marsvin. Har man en kanin som lever med familjen kommer den snart att bli mycket tam och det räcker utmärkt med mänskligt sällskap för att den ska må bra.

Honor kan man hålla i grupp under förutsättning att de har tillräckligt stor yta. Tillräckligt stor yta innebär för ett par honor minst 3-4 kvadratmeter och ytterligare någon kvadratmeter per kanin om de ska vara flera. Jag avråder alltså starkt från att ha två honor i en bur. Det blir i stort sett alltid slagsmål från könsmognaden och framåt. I naturen är det den svaga som ska visa den dominanta sin "vördnad" genom att gå undan. I en bur kan hon inte gå undan, så hon får helt enkelt stryk... Om man vill ha kvar möjligheten att skaffa en kanin till efter den första så är det en hane man måste köpa. Han kan kastreras tidigast när han är omkring 4 månader och kan vara fertil i ytterligare några veckor. Sedan kan man ge honom en liten tjejkompis! Man kan kastrera hanar också när de blivit äldre och även då uppskattar de en hona som kompis.

Ålder

Det säljs många vuxna kaniner. Anledningen sägs ofta vara allergi, men sanningen är oftast att barnen har tröttnat. Hur det än är med den saken så kan ju kaninen vara alldeles utmärkt trevlig! Födelen med att köpa en vuxen är att det ju är en fädig individ. Ungefär som den är kommer den att förbli! T ex vet man hur stor den blir, om den är rumsren, gnager på sladdar mm.

De allra flesta vill ändå ha en unge. Det är av yttersta vikt att ungen inte är under 6 veckor gammal när man köper den. Yngre än så får man enligt lag inte sälja kaniner och de tar stor skada av att skiljas från sin mamma tidigare. Tyvärr säljer många, jag måste tyvärr säga de flesta..., zooaffärer kaniner som är under 6 veckor. De har då bara haft ett par veckor på sig för omställningen från bara modersmjölk till bara annat och deras magar klarar inte av det. Man märker det på att dessa kaniner som ungdjur eller vuxna (om de ens når vuxen ålder) brukar ha känsliga magar. Kaninen utsätts också för stor och onödig stress i och med flytten först till affären där de exponeras för försäljning och sedan, kort därefter, till det nya hemmet. Jag tar inte mina ungar från mamman förrän de är ca 7 veckor. Sedan hinner de flesta gå i en stor hage tillsammans med jämngamla ungar ytterligare en tid innan de säljs. Att uppfödaren inte säljer ungarna så tidigt som man får är ett tecken på att djurens väl är viktigare än att tjäna pengar!

Vad behöver kaniner?

För att må bra behöver kaninen en rejäl bur (lagen säger minst 0,5 kvadratmeter för dvärgkaniner, d v s 100 x 50 cm och minst 50 cm hög). Gör kaninen, och därmed också dig själv, den stora tjänsten att satsa på en riktigt stor och bra bur! Det är så mycket roligare för kaninen om den faktiskt kan skutta lite i sin bur och hitta på olika saker. Mer om burar har jag skrivit i mitt skötselråd för kaniner.

Kaninen behöver också bra mat och mänsklig kontakt varje dag. Ska kaninen bo inomhus så rekommenderar jag att man låter buren stå där det händer saker. Hallen eller köket brukar vara lämpliga platser. Bor kaninen ute måste man tillbringa mycket tid med den där. Ställ gärna buren där ni passerar många gånger om dagen. Då blir det oftare av att stanna till och kela lite med kaninen.

 

Det finns kaniner av många olika raser. Det är långt ifrån bara storlek och utseende som skiljer raserna åt. Temperamentet är också väldigt olika hos olika raser. De allra flesta som vill ha en eller ett par trevliga sällskapskaniner väljer någon av dvärgraserna. De vanligaste av dessa är:

Dvärgvädur

Dvärgväduren har inte funnits så länge jämfört med många andra raser, men den har blivit den absolut mest uppskattade sällskapskaninen. Inte så konstigt tycker jag, som är rasen trogen sedan vårt första möte i januari 1987! Dvärgvädurar ska vara en mindre variant av den stora franska vädurarna. De ska ha en kompakt kropp och tunga öron. Det är inte alltid så lätt att få till detta då rasen också har en maxvikt på 1,9 kg för full poäng på utställning. Dvärgvädurar är ytterst matglada och man måste ransonera kraftfodret hårt till dem!

Det jag tilltalas av hos dvärgvädurar är, förutom utseendet och variationen i färger och hårlag, deras underbara nyfikenhet. De bara måste fram och undersöka allt som kan vara farligt. I naturen skulle ju inte djur med denna egenskap bli särskilt långlivade, men hos sällskapsdjur är det en väldigt trevlig egenskap!

Dvärgvädurslöwen (lejonhuvad dvärgvädur)

Det här är min ras framför alla andra! Den här varianten av dvärgvädur har helt nyligen blivit godkänd av kaninavelsföreningen som en egen ras. De har man, men är till sättet precis som de korthåriga dvärgvädurarna. De allra flesta kräver ingen eller mycket lite pälsvård, men ibland dyker det upp extra pälsade exemplar som behöver lite hjälp med pälsvården.

Hermelinkanin

Den minsta kaninrasen som får väga max 1,3 kg för att få full poäng på utställning, men ofta är betydligt mindre än så. De är små och har korta tätt sittande öron. Rasen är ganska gammal och finns i massor av färger och även olika hårlag. Korthåriga är dock vanligast. Hermelinkaniner är försiktiga av sig och tar tid på sig att bli tama. Men visst går det att få dem mycket trevliga med en del jobb! De är i allmänhet lugna när man lyfter dem och kan sitta stilla i knät och låta sig klappas (till skillnad från dvärgvädurar ;-) ). Detta och deras litenhet gör dem populära som keldjur för mindre barn.

Hermelinkaniner är betydligt mer lättstressade än andra raser och vissa individer tar tyvärr till tänderna för att försvara sig. För att minska risken för detta gäller det att skapa lugn och trygghet omkring dem och se till att de lär sig lita på människor.

Lejonhuvad kanin (löwen)

Först i slutet av 90-talet började de lejonhuvade kaninerna bli vanliga. De har gått ett segertåg över kontinenten, och längre än så! De har korsats mycket med hermelinkaniner och påminnner till sättet mycket om dem, men har lite mer framåtanda och nyfikenhet. Till storleken är de som ett mellanting mellan hermelinkanin och dvärgvädur.

 

Välja uppfödare

När man vet vilken ras man är intresserad av är det dags att leta uppfödare. Att föda upp kaniner, eller vilket djurslag som helst, är långt mer än att låta en hane och en hona para sig och sedan sälja eller ge bort ungarna. Många gånger ser man i annonser att säljaren inte vet om ungarna är hanar eller honor. Det ger skäl att undra vad mer de inte vet tycker jag. Könsestämning av ungar från ca 2,5 veckas ålder är ganska lätt och kan man det inte själv är väl det minsta man kan begära att man ser till att någon som kan tittar på dem. Vilket kön kaninen har spelar ju ganska stor roll.

På t ex Kanin-net finns länkar till uppfödare av olika raser och också en annonsmarknad.

Zooaffärer

Som nog framgår ovan så tycker jag att man ska köpa sin djur från uppfödare. De brinner för sin art och har stor kunskap om den. Personalen i zooaffärer är skyldiga att kunna en hel del om de djurarter de säljer, men det säger sig själv att man inte kan veta allt om såväl kaniner och marsvin som ormar, skorpioner och alla olika fiskarter... Detta får jag också så gott som dagligen bevisat för mig när det ringer förtvivlade kaninägare som fått råd i sin affär som är helt uppåt väggarna (nästan alltid går dessa råd ut på att kaninen behöver dyra specialprodukter som köps i affären). Åtskilliga är de som fått avliva sin zooaffärs-kanin i låg ålder på grund av bettfel eller andra fel som funnits med vid köpet.

Tyvärr vet jag att de allra flesta kaniner som säljs i zooaffärer inte har fått vara tillräckligt länge hos sin mamma. Detta leder mycket ofta till för tidig död efersom kaninens motståndskraft är sämre utvecklad. Eftersom även övergången till annan föda än modersmjölken går för fort påverkas även kaninens matsmältning, något som många av dessa kaniner senare (eller redan från början) får problem med.

Jag tror inte att jag har sett någon zooaffär där kaninerna inte har fri tillgång till kraftfoder. Mycket ofta exponeras kaninungarna i affären under lysrör eller spotlights vilket gör att det blir väldigt varmt i burarna. Kaniner är mycket känsliga för värme så det är inget annat än djurplågeri!

Pris

Det kostar att ha djur. Det kostar ännu mer att ha djur på ett bra sätt. Det pris man betalar för sin kanin ger man en gång under djurets hela liv. Att betala lite mer hos en bra uppfödare är garanterat värt de extra kronorna jämfört med att få en kanin billigt av någon som inte vet så mycket om kaniner. Till en bra uppfödare kan man senare vända sig för hjälp och goda råd. Jag tillbringar i genomsnitt minst en timme om dagen, varje dag året om, med att svara på telefonsamtal och mail från gamla kunder! Om man jämför priset i en zooaffär med vad man får betala hos en uppfödare så är det i allmänhet ganska lika.

Kostnader

Om man köper hö kraftfoder, halm och spån (eller vad man använder i botten på buren) i storpack blir det inte särskilt dyrt att ha kanin. Att köpa små påsar i mataffären däremot kostar en hel del! Om jag räknar på en familj som har en kanin och köper pellets, hö, spån (storbal) och halm av mig så blir den totala kostnaden för kaninens mat och bottenmaterial max 50:- i månaden. Köper man småförpackningar i affären är man snabbt uppe i det tredubbla eller mer!

Källa: http://www.skullebo.se/skaffakanin.html

Hej har nyss städat Zeldas bur också har Emil (min bror) Varit ute med henne. Undrar hur hon kommer att reagera imorron när det smäller kl 12 på natten

Hej nu ska ni få höra vad Zelda har hittat på för bus under den tiden vi har haft henne.

Hon har hoppat upp i soffan och sen till fönstret o ätit blommorna, hon har hoppat upp på bänken med hjälp av en liten soffa vi har i köket hon ska tydligen prata i telefon :P Hon har gått in i våran duch och lite till men kommer inte på något ska se om jag kan få kort när hon ska busa ;) Här är några fina bilder på henne.

Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot.   Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för att hjälpa Dig ta bästa möjliga hand om Ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv. Råden är skrivna med dvärkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.

Reproduktion

Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder.  De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.

 

Moderlösa ungar

Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla, och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.

Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan. Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.

Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.

Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.

 

Kastrering

Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur samt risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar.  Kastration  innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Kastration av honkanin är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.

 

Vaccination

Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid. RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för endera av sjukdomarna, utgången är i stort sett  alltid dödlig. Det finns dock effektiva vacciner mot båda sjukdomarna. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.

 

Utfodring

Det allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs gräsätare. Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid. En kanin kan gott och väl leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité. Det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna diet, tvärtom så mår de som allra bäst på denna enkla diet. Låt Dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är Du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.

 

Hö

Timotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag, minst 80-90 % av kosten måste utgöras av hö. Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för Din kanin. Kaniner brukar äta små mängder mat ofta under hela dagen. Om kaninen bara har tillgång till hö under vissa tider på kan detta leda till tarmstörningar.

Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber el dyl. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera normal digestion och för att tänderna ska slitas på ett normalt sätt. Hö innehåller även proteiner och andra näringsämnen som är väsentliga för Ditt djurs goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö, framför allt inte om det ges tillsammans med pellets (som redan innehåller mycket alfalfa), eftersom det kan innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och tarmstörningar. Om kaninen inte äter pellets alls kan alfalfahö ges i begränsad mängd. Det kan dock vara svårt att banta kaninen på det viset.

Kontrollera om Din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall torr plats med bra luftcirkulation (stäng inte in det i en tät plastpåse). Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.

Bästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent, och det går inte så mycket till spillo.

Under vissa tider av året kan det vara svårt att få tag i gräshö. Dessa perioder är det godtagbart att ge hö blandat med alfalfa, eller att ge enbart alfalfahö i korta perioder. Det viktigaste är att alltid ha hö tillgängligt för kaninen. Kom ihåg att vara restriktiv med pellets, och att hö är den främsta källan till fibrer och näringsämnen.

 

Kaninpellets

Pellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i begränsade mängder. På grund av högt innehåll av kolhydrater, låg mängd fibrer, och hög mängd kalcium i pellets kan okontrollerad utfodring med pellets leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. Se till att Du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller mer, helst upp mot 20-25%), och att Du köper små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att Din kanin slutar äta.

Följande uppställning visar DAGLIGA MÄNGDER som Din kanin kan utfodras med. FYLL INTE PÅ SKÅLEN även om alla pellets är uppätna före nästa dag. ÖVERUTFODRING MED PELLETS OCH ”KANINBLANDNINGAR” ÄR DEN FRÄMSTA ORSAKEN TILL DE HÄLSOPROBLEM VI SER HOS KANINER! Håll Din kanin frisk genom att inte överdriva.

• Kaniner upp till 8 månaders ålder kan ha fri tillgång till pellets, eftersom de fortfarande växer. Efter 8 månaders ålder kan de få följande underhållsmängd
• Kanin som väger 1-2 kg ges 1/8 dl dagligen
• Kanin som väger 2,5-3,5 kg ges 1/4 dl dagligen
• Kanin som väger 4-5 kg ges 1/2 dl dagligen
• Kanin som väger 5,5-7,5 kg ges 3/4 dl dagligen

I vissa situationer kan Din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig - Din kanin kan få i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och bladgrönsaker som Du i stället blir instruerad att utfodra med. (Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett säkert sätt.)

”Kanin/Gnagarblandning”

De s.k. gnagarblandningarna som säljs av zoo-handeln är tyvärr inte alls bra kost för kaniner. Många djurägare tror att dessa blandningar är ”pellets” men så är inte fallet. Blandningarna innehåller oftast lite pellets men även annat, t.ex. solrosfrö, nötter, cornflakes och havre. Dessa fodermedel är fett- och kolhydratrika samt innehåller mycket lite fibrer. Att kaninen tycker bättre om gnagarblandningen skall man inte låta sig luras av, kaninen vet inte vad som är bäst för den. Vi rekommenderar att man helt undviker gnagarblandning som en daglig del av kosten. Vill man tvunget ge lite ibland, skall det verkligen vara i mycket små mängder och endast  någon gång i veckan som godis.

 

Grönsaker

Bladgrönt ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta växter. Det är m.a.o. stammarna och bladverken från växten som kaniner äter, inte frukterna eller rötterna. Deras magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Om Din kanin inte är van att äta grönsaker, börja försiktigt med gröna bladiga grönsaker, och lägg till en ny sort var 5-7 dag. Om tillskottet av en ny sort leder till diarré inom 24-48 tim så ska den avlägsnas från dieten. Unga kaniner ska också vänjas gradvis vid ny mat.

Så snart Din kanin äter denna typ av mat ska Du försöka att ge minst 3 olika sorter dagligen. Utfodring med färska fiberrika bladgrönsaker (samt hö) bidrar till att förebygga tarmstörningar samt tillgodoser kaninens stora behov av vätska. Dessutom älskar kaninen det!

Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.

 

Godis

En liten mängd, ca 1 matsked per 2,5 kg kanin, av en av följande godsaker kan ges någon gång i veckan men absolut inte dagligen. Jordgubbar, papaya, ananas, äpple, päron, melon, hallon, persika, päron eller torrt fullkornsbröd. Alternativt kan man ge 1 tesked per 2,5 kg av banan eller torkad frukt.

 

Undvik

Vi rekommenderar att Du helt undviker att ge: salta eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor eller andra spannmålsprodukter som kakor och bröd (inte ens knäckebröd är nyttigt för Din kanin men kan ges som godis). Kaniner får heller inte komma åt hund- och kattmat eller skämmas bort med smakbitar från ägarnas tallrikar. De kan nämligen orsaka tarmstörningar och fet.

Vi rekommenderar också att du helt undviker salt- och mineralstenar. Saltstenar missbrukas ofta av kaniner eftersom de slickar på den för att de tycker det är gott. kaninen får därmed i sig alltför mycket kalk. För många kaniner leder ökat kalkintag till ansamling av grus i urinblåsan, eller till och med stenar i urinblåsan eller njurarna, något som ibland kan åtgärdas med operation men som i andra fall tyvärr leder till avlivning.

 

Vatten

Vatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål som är förankrad vid ena sidan av buren så att vattenskålen inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet eftersom kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras.

 

Vitaminer

Det är inte nödvändigt att ge kaniner extra vitaminer om kaninen får fri tillgång till ett bra hö, färska bladgrönsaker och små mängder fiberrika pellets att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda till överdosering och allvarliga sjukdomar.

 

Nattavföring

Det kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av Din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan Du se hur Ditt djur slickar området runt ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och har en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt Djur vet när denna typ av avföring bildas, och äter dessa direkt från ändtarmen. Dessa kulor bildas som sagt i blindtarmen, som är den del av magtarmsystemet där jäsningen av mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som Din kanin behöver för att hålla sig vid god hälsa. Efter att ha ätit dessa "vitaminpellets" kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig för Dig, men det är normalt och mycket viktigt för Ditt djur.

Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring. De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré, och om det bara händer enstaka gånger ska det inte betraktas som ett sjukdomsproblem.

 

Urin

Kaniner kan ha urin som ser ut precis som ”vanlig” urin d.v.s. ljust eller mörkare gulfärgad och helt genomskinlig. I vissa fall kan dock urinen se avvikande ut. Ganska vanligt är att urinen rödfärgas av ett färgämne som kallas porfyrin. Det är helt ofarligt och kan ibland kopplas till kosten, iband dyker det upp då och då utan någon ”förklaring”. Det knepiga är att skilja detta färgämne från blod i urinen, det kan se väldigt likartat ut. Är man osäker kan det vara värt att lämna in ett urinprov till veterinär. Det är lätt att med en urinsticka få besked om det är blod eller inte.

Kaninurin kan dessutom vara grumlig utan att det behöver vara en sjuklig förändring. Om kaninen får en kalkrik kost och dricker lite dålig, blir urinen väldigt koncenrerad och vitgrumlig av kalköverskottet. Det är ingen sjukdom men kan leda till problem om allt för mycket kalk måste passera via blåsan under en allt för lång tid. Risk finns att det bildas ansamlingar av grus i blåsan eller urinstenar. Man bör därför inte ha kalksten till kaniner och inte utfodra med allt för kalkrik kost.

 

Miljö

Bur

En bur med täckt golv är bäst för att undvika att kaninen får sår på undersidan av bakbenen. Burens storlek ska vara minst 50 x 100 cm för små (under 3 kg), och 70 x 100 cm för stora raser. Tänk på att detta är absoluta minimimått! Vilda kaniner är mycket rörliga djur som dagligen rör sig över stora ytor. Tamkaniner tvingas ofta att sitta alldeles för trångt. De får därigenom dålig muskelansättning och svagt skelett, vilket bidrar till uppkomsten av t ex benbrott. Även om man har en rymlig bur bör kaninen få springa fritt minst en timme per dag.

Du kan använda en handduk (om Du inte har en kanin som tycker om att äta på handdukar), eller en bit heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart.     Om kaninen tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Ett naturligt, billigt och mycket bra underlagsmaterial är annars tidningspapper med ett tjockt lager hö eller halm över hela bottenytan. Det skapar en bra miljö samt ett mjukt och luftigt underlag som skonar kaninens känsliga fötter. Använd inte akvarium eller solida väggar eftersom bristen på luftcirkulation leder till ökad förekomst av luftvägssjukdomar. Bottenmaterial som hyvelspån eller sågspån är mindre bra eftersom  de ofta dammar mycket.

Tänk på att byta eller rengöra dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial, samt sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ.

Om Du tänker låta Din kanin gå fritt hemma hela tiden eller mesta delen av tiden, så måste Du vara säker på att avgränsa områden där Din kanin kan skada sig eller rymma. Se även upp med elektriska sladdar så kaninen inte tuggar på dessa; mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på; och giftiga substanser som t ex råttgift. Gå ner på alla fyra och se till att Ditt hem är kaninsäkert! Kontrollera även undersidan av tassarna regelbundet. Slitage från hårda golv och mattor kan leda till skador på den tunna huden  under fötterna.

 

Avföringslåda

Kaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste Du hålla Din kanin på ett litet begränsat område, antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn (försök att välja det hörn som kaninen själv redan valt ut). Se till att kanterna på lådan är låga nog för att kaninen ska kunna komma i och ur lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna Din kanin med en av de tidigare uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa Dig inte om Din kanin sitter långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.

Pelletterat papper eller annat organiskt material är bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska, dammar väldigt lite och är nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller lersand, det ger mindre lukt och går att kompostera. Gå till Din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att erbjuda.. Töm avföringslådan ofta, helst dagligen. Urinavlagringar tas lättast bort med ättika eller citronsyra.

 

Temperatur

Kaniner ska hållas på det kyligaste och minst fuktiga området i huset. Studier har visat att kaniner som hålls i varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen Du kan placera Din kanin på. Om Din kanin måste hållas i källaren så bör Du investera i en lufttorkare och en fläkt för att hålla bort fukt och förbättra ventilationen.

Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når  26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren, fungerar som en bärbar luftkonditionering.

Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt, eftersom detta hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere. Om Ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med kyligt (inte iskallt) vatten. Om värmeslaget är allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.

Om Din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder,  måste Du se till att buren skyddas från vind och sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen byts dagligen, eftersom djuret kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.

 

Hantering

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.  Olyckligtvis blir det då vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen. Bästa sättet är att försöka förhindra en sådan olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i det lösa skinnet över skuldrorna eller föra in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova Dig fram nere på golvnivå i början, tills Du har lärt Dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur Din famn den inte skadar sig i fallet.

Det kan också vara bra att Du övar på att lägga Din kanin på rygg då Du försöker klippa klorna och undersöka undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet, lägg kaninen på rygg i Ditt knä med dess huvud mot kanten av Ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med Dina lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage. Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.

 

Medicinska problem

Honor

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

 

Hanar

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.

 

Övervuxna tänder

Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att slipa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.

Tyvärr räcker det sällan med en tandslipning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandslipningvarje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.

En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.

Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!

 

Nedsatt aptit

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.

Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.

 

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.

 

Diarré

Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner  som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.

Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader,  kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.

 

Sår på haserna

Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.

 

Nedsatt magsäcksmotorik – ”Trumsjuka”

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.

Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att  magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.

Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken.  Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.

Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas.

 

Öroninfektioner

De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotika-tillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.

 

Öronskabb

Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.

 

Kaninskabb, Cheyletiella

Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.

Ovanstående är ett mycket litet axplock av sjukdomar som kan drabba kaniner. För mer information, gå in på vår hemsida djurklinikenroslagstull.se där gamla och nya artiklar finns som behandlar sjukdomsproblem på ett flertal djurslag.

 

Känslighet för antibiotika

Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem, alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.

Källa: http://www.djurklinikenroslagstull.se/skotselrad_kanin.htm

Hur du bygger dina första hinder

När din kanin har blivit riktigt duktig på att hoppa över dina mjölkpakets hinder så kan det vara roligt att ha några riktiga hinder. Jag ska nu framföra några olika hindersorter - och andra viktiga saker som är bra att veta när man bygger ett hinder.

Olika sorters hinder När du kommer till en tävling så kanske du blir överraskad av hur många olika hinder det finns. För att kaninen ska vara lite förberedd på detta kan det vara bra att bygga några kopior. Detta är lite olika hinder som brukar vara med på tävlingar och som är bra att öva på hemma. Plank: En kanin som aldrig på tävling har hoppat ett plank blir nog mycket fundersam. Istället för plaströr så har man i stället tunna brädor som är utsågade på sidorna så att de ska kunna hänga på märlorna (märlorna hänger man bommarna på). Vattengrav: En vattengrav kan också vara bra att ha hemma. Det kan man använda vad som helst till, en bunke fylld med vatten passar utmärkt till detta. Annars om man vill ha en lite finare så är det bara att bygga. Den här vattengraven har jag byggt hemma. Mur: På vissa tävlingar finns en så kallad Mur. Det är ett hinder med klossar som staplas på varandra så att kaninen över huvud taget inte kan se över. Detta är ett hinder man måste träna sin kanin på. Inte ens mina klarar det än. Långa hinder: Långa hinder brukar också finnas på tävlingar. Det finns i alla möjliga olika sorters former. T.ex. en Volm, Den har 5 piggar upp som man kan placera bommar på alla möjliga sätt. Volmen är ett svårt hinder förnybörjar kaniner då det är så långt och man kan ha så många olika kombinationer. Rätuppstående hinder: De flesta gör ju ett sådant hinder till att börja med, och visst går det att träna med enbart rätuppstående hinder men kaninen blir mer förberädd inför träning om man tränar på andra hinder.   Vad ska jag använda för material? Du kan i princip använda vilket material som helst. För målar du hindret så skyddar ju färgen. Till bottenplattor brukar jag använda plywood eller annan planka som inte suger åt sig vatten så mycket. Sidostolparna kan bestå av 4,5x4,5 stolpar t.ex. men detta är mer ett val som man kan välja beroende på vad man tycker är snyggt. Färg - ska jag måla mitt hinder? Det bästa sättet att få ett hinder att hålla är att först måla det med någon färg som tål vatten, jag brukar använda lackfärg som är ganska glansig. När det har torkat så lägger man på ett eller två lager med lack, då blir hindret som finast. Bommar och märlor - vad kan man ha som det? Jo, till bommar är det lätt och billigt att använda sig av elrör som finns att köpa i de flesta byggvaruhusen. Om man vill kosta på sig lite mer så kan man köpa riktiga rör från Libra Artic (en kaninhinder tillverkare), men dessa kostar lite mer, dock är de redan sågade och kritvita istället för elrörens beiga färg. Märlor kan du också köpa från Libra Artic för en lite dyrare summa. Dessa är dock specialgjorda för kaninhinder och bommarna ligger därför mycket bättre. Annars kan man ta en träbit och göra en liten urholkning i så att bommen ligger. Ett tredje sätt (som jag använder) är krampor, den största sorten. Dessa måste man spika i lite snett neråt för att bommarna ska ligga, men de funkar. Bra att veta: 1, Ett hinder måste enligt Sveriges Kaninhoppares Riksförbund ha en bredd på 60 cm 2, Över översta bommen ska det vara minst 5 cm 3, Hindret måste byggas på ett sådant sätt att kaninen kan riva hindret åt båda hållen 4, Inga spikar får sticka ut som kan skada kaninen 5, Hindret bör vara helt säkert innan man hoppar på det Nu är det bara att plocka fram din fantasi ur hjärnan och börja fundera vad som ska bli ditt första hinder.   För att kika mer på olika hindertyper mm. - kika in på www.libraartic.com

Hej sitter vid datan o kollar bloggar, Ska ha ut Zelda nu haha hon kommer springa runt mina föter som hon alltid gör sötis! :')

Skulle gärna ta några kort på henne men det är lite svårt men ska försöka ;)

Haha lilla sötisen där :)

Hej tittade lite på googel igår o hittade en sida om hur man lär en kanin att hoppa på rätt sett!

Har också tränat Zelda lite igår men nu ska hon få vila några dagar. Kom ihåg inte för långa pass ha korta pass så att din kanin inte tröttnar!!! Min Zelda är som en hund ibland haha.

ALLA kaniner - oavsett kön, ras och storlek - kan hoppa. De behöver inte heller vara renrasiga för att få delta i hopptävlingar. Man kan alltså träna och även tävla hoppning oavsett vilken kanin man har. Vill man inte tävla så kan man ju träna ändå - för skojs skull.

Hoppkaninerna är nog också de kaniner som mår allra bäst. De blir stimulerade, slipper vara ensamma och får ordentligt med motion.

Kaniner som används på detta sätt är dessutom väldigt välskötta och det märks omedelbart om något händer med deras hälsa. Eftersom de ska träna och kanske tävla så åtgärdas åkommor och ev. sjukdomar också snabbt - vilket tyvärr inte alltid sker med dem som bara sitter i sin bur.

Kaninsporten verkar ha kommit till Sverige för att stanna, trots den sega starten då den inte togs på allvar utan mest ansågs vara en "gullegull"- lek för småflickor. Nu bildas hela tiden nya klubbar där en fin gemenskap finns för den intresserade.

Det går inte att tvinga en kanin att hoppa! Hela sporten bygger på samspelet mellan förare och djur. Båda måste alltså lära sig från början för att det ska gå bra. Det är inte heller lika lätt som det ser ut - det räcker inte med att placera kaninen framför hinder för att den ska kunna hoppning.

Resultatet beror sedan dels på halten av tålamod hos föraren och dels på kaninens personlighet och psyke. En del tycker inte alls det är kul medan andra älskar det. Har man en sådan kanin som trots all upptänklig idérikedom, stimulans och beröm inte vill, så kanske den helt enkelt inte tycker detta är skoj och trivs bättre i sele strosande på gräsmattan.
Träningen kan vara synnerligen tålamodsprövande innan den "fattat vinken" = förstått vad som förväntas av den. Den är varken tjurskallig eller vrång utan om den inte hoppar så beror det på att den inte förstått! De flesta kaniner tycker dock att det är toppenroligt då de väl förstått vad de ska göra...

- Det viktigaste är att ALLA har kul!

Träning:

1) A och O för all träning är kontakten mellan dig och din kanin, så det är den som måste tränas först! Sysselsätt dig med kaninen mycket så att ni båda känner varann ordentligt och tycker om varann. Prata också mycket med den så att den lär sig att lyssna på din röst. Smek den och kela mycket med den så den lär känna dina händer och inte är rädd för dem. Det gäller att skapa ett förtroende. Gå inte till moment två innan kaninen är till 100% tam och du kan lyfta den utan att den protesterar. Ha inte för bråttom.

2) Träna den att vistas ute i sele (mjuk kattsele). Kom ihåg att den inte är en hund som man lär linförighet utan en kanin som går lite dit den själv vill och som man istället följer med.
Den förstår inte ryck och slit i selen!

Sitt med den i knäet medan du lugnt och försiktigt sätter på den selen. Bjud gärna på någon liten godbit för att förstärka det trevliga. Se till att allt går lugnt och vänligt till så den inte blir rädd och förknippar selen med otrevliga minnen. Se till att selen sitter löst och bekvämt på kaninen.

Håll till inomhus de första gångerna, tills den blivit van vid att du sätter på och tar av selen. Låt den skutta runt inne en liten stund med selen på - utan koppel - tills den inte bryr sig om selen längre, då tar du av den. Ge godis och beröm.

Till godis kan du använda något som den tycker extra mycket om: små morotsbitar, brödbitar o.dyl. Inte sådant godis som är till för människor, det förstör kaninens tänder och den kan få ont i magen !

Då du tränat så några gånger och din kanin inte längre bryr sig om att ha den på sig så sätter du på kopplet. Det ska alltid fästas i den del av selen som sitter på kaninens rygg - inte i halsbandet, av samma anledning som man inte ska lyfta dem i öronen (se sedan om anskaffning). Blir kaninen skrämd så kan den dessutom bli hängd i halsbandet!

Följ efter kaninen med löst hängande koppel och så småningom få den att stanna då du drar försiktigt i kopplet och säjer "stanna", "stopp" el. likn. - inga hårda ryck eller slit!

3) Nu är det dags att fortsätta ute. Träna den att använda selen en liten stund varje dag.

Akta buskar, träd o.dyl. så ni inte trasslar in kopplet, vilket kan göra kaninen jätterädd!

Låt den bestämma färdriktningen, följ efter och träna bara att få den stanna - lika som inne. Den brukar tycka det är kul att springa omkring ute så det kan bli många kringelkrokar. Låt den också vila en stund, om den vill det. Passa så att inte kopplet snor in sig om kaninens ben eller kropp.

Om du vill få tag på den - prova att säja "stanna" samtidigt som du drar försiktigt - men om den inte lyder så ta bara lugnt upp den och sätt den åt det håll du vill att den ska gå. Varje gång den stanna så berömmer du genom att smeka den och tala om att den är världens duktigaste...

Även om din kanin senare tillhör kategorin som inte tycker om att hoppa så är detta en bra motion som den bör få varje dag. Detta är något som alla kaniner borde få göra!

Då utevistelsen går lugnt till och kaninen stannar då du drar i selen samt säjer "stanna" är det dags för nästa steg.

4) Så var det dags för disciplinträningen. Denna träning syftar till att få kaninen att förstå vad du menar så att den kan lyda dig då du gör ett visst tecken.

En lugn och säker kanin, som vet vad du förväntar dig av den och som ska göras har de bästa förutsättningarna att bli en duktig hoppare på tävlingsbanan.

De första kommandona/tecknen som den måste lära sig är "stanna", "vänta", "gå" och "hopp" . Vilka ord eller tecken du använder är ditt eget val - huvudsaken är att du är konsekvent och använder samma varje gång! jag skriver här de ord som jag själv använder.

"Stanna"tecknet har ni redan lärt in så det bör vara befäst nu. Nästa tycker jag är "vänta" och "gå" - de tecken du ger då kaninen först ska vänta på sin tur och sedan starta: Sitt på huk bredvid kaninen (= "vänta") med ena handen framför kaninens bringa. Sitt så en stund och försök se till att kaninen då är vid din sida. Ta sedan bort handen, samtidigt som du reser dig upp och säjer "gå".

Träna detta tills kaninen förstår vad du menar och reagerar på dina tre kommandon/tecken. Kom ihåg berömmet - den ska känna att den är duktig, att allt är skoj och att du tycker om den!

Ha inte för bråttom - hasta inte på, det är ingen idé att fortsätta innan detta fungerar!!

5) Nu först är det dags att påbörja hoppandet: Placera några hinder, men ignorera dem i början så att kaninen vänjer sig vid att de bara står där.

Hindren ska vara låga, stabila och enkla. Till hinder går att använda diverse - skor, leksaker, pinnar, tomma läskflaskor eller mjölkförpackningar som fyllts med sand o.s.v.

Uppfinningsrikedomen brukar vara stor. verkar hoppning vara något för din kanin så kan du så småningom byta ut dem mot sådana som ser ut mer som de som används på tävlingarna.

Efter den vanliga "promenaden" så sätter du kaninen famför ett hinder. låt den gå fram, nosa och stryka sig mot det så den får undersöka det riktigt och se att det inte är något spännande eller farligt.
Lyft sedan tillbaka den. Sätt dej med den i "vänta" en stund, gör sedan "gå" tecknet. Gör om proceduren några gånger. Fungerar det inte och kaninen inte förstår att den ska hoppa så lyft över den och beröm översvallande! - Igen, igen och igen...tappa inte humöret och tålamodet utan avsluta med ett beröm och låt den sedan vila till nästa dag.

Det kan dröja länge innan kaninen förstår så det gäller att ha tålamod och tålamod!

Lyft den alltid åt samma håll så den inte tror att man får hoppa från båda håll över hindren. Den får alltså inte lyftas tillbaka över utan ska då runt hindret.

Gå sedan till hinder nr.2 och gör om allt. Om kanin hoppat det första men helt vägrar det andra så gå tillbaka till det första - avsluta alltid med något lyckat och med beröm!
Fungerar inte hoppningen alls en dag så gör åtminstone att "stanna" och sedan beröm - alltid något lyckat som avslutning + beröm!

Se till att den hela tiden har full rörelsefrihet i sin sele. Håll den inte i för kort koppel.

Locka den inte över hindren med godis - det är förbjudet på tävling. Slösa istället med det efteråt, som beröm för att den varit duktig och hoppat. I början efter varje hinder och senare efter genomförd bana.

Träna inte för långa stunder åt gången, då tröttnar både du och kaninen - fem minuter om dagen är en bra regel. Vila också ibland, kanske var tredje dag.

Du får ALDRIG straffa kaninen!!

Den är inte dum mot dig om den inte gör som du vill och den kommer inte att hoppa bättre för att du skrämmer den!

Hej på den här bloggen kommer jag skriva om min Zelda, ex hur hon är, vad hon har gjort, hennes träning o lite mera. Zelda är nog typ ett halv år nu eller mer. Hon knasig hittar på nya saker hela tiden, lätt lärd men har en egen vilja. Hon gillar inte moröter haha den första kaninen som inte gör det typ :P Hon gillar sälskap men man får inte vara för nära inte så kelig. Ska alltid testa var gränsen går. Hon är även en liten rejserkanin älskar att springa o hoppa runt. Mycket fin o trevlig.

Hon kan stå på två ben, gå genom en tunnel, hoppa upp i knät, komma och gå runt. Men ibland är det något som är intressantare eller så vill hon inte.

Brukar träna henne några gånger i veckan men måste ha en vecka ledigt ibland. Håller på o trännar henne i selen nu för att lära henne hoppa bridvid en sen. När hon har lärt sig det ska jag se om jag kan tävla med henne någon gång o se om hon tycker om det.

Hon gillar att leka med mina lille brosers saker. Hon brukar hoppa över några o kasta iväg en del, gömma sig i trånga utrymen o lite till.

Hon är en liten svart dvärg kanin med lite humör.

Andra dagen hon hade varit hos oss

Så här ser hon ut idag lite mera grå o större

Vet inte var hon födes men vi köpte henne på djur affären hon var hur otam som hälst men nu är hon mycket mera tam :)