Hur du tränar din kanin att hoppa på rätt sett
ALLA kaniner - oavsett kön, ras och storlek - kan hoppa. De behöver inte heller vara renrasiga för att få delta i hopptävlingar. Man kan alltså träna och även tävla hoppning oavsett vilken kanin man har. Vill man inte tävla så kan man ju träna ändå - för skojs skull.
Hoppkaninerna är nog också de kaniner som mår allra bäst. De blir stimulerade, slipper vara ensamma och får ordentligt med motion.
Kaniner som används på detta sätt är dessutom väldigt välskötta och det märks omedelbart om något händer med deras hälsa. Eftersom de ska träna och kanske tävla så åtgärdas åkommor och ev. sjukdomar också snabbt - vilket tyvärr inte alltid sker med dem som bara sitter i sin bur.
Kaninsporten verkar ha kommit till Sverige för att stanna, trots den sega starten då den inte togs på allvar utan mest ansågs vara en "gullegull"- lek för småflickor. Nu bildas hela tiden nya klubbar där en fin gemenskap finns för den intresserade.
Det går inte att tvinga en kanin att hoppa! Hela sporten bygger på samspelet mellan förare och djur. Båda måste alltså lära sig från början för att det ska gå bra. Det är inte heller lika lätt som det ser ut - det räcker inte med att placera kaninen framför hinder för att den ska kunna hoppning.
Resultatet beror sedan dels på halten av tålamod hos föraren och dels på kaninens personlighet och psyke. En del tycker inte alls det är kul medan andra älskar det. Har man en sådan kanin som trots all upptänklig idérikedom, stimulans och beröm inte vill, så kanske den helt enkelt inte tycker detta är skoj och trivs bättre i sele strosande på gräsmattan.
Träningen kan vara synnerligen tålamodsprövande innan den "fattat vinken" = förstått vad som förväntas av den. Den är varken tjurskallig eller vrång utan om den inte hoppar så beror det på att den inte förstått! De flesta kaniner tycker dock att det är toppenroligt då de väl förstått vad de ska göra...
- Det viktigaste är att ALLA har kul!
Träning:
1) A och O för all träning är kontakten mellan dig och din kanin, så det är den som måste tränas först! Sysselsätt dig med kaninen mycket så att ni båda känner varann ordentligt och tycker om varann. Prata också mycket med den så att den lär sig att lyssna på din röst. Smek den och kela mycket med den så den lär känna dina händer och inte är rädd för dem. Det gäller att skapa ett förtroende. Gå inte till moment två innan kaninen är till 100% tam och du kan lyfta den utan att den protesterar. Ha inte för bråttom.
2) Träna den att vistas ute i sele (mjuk kattsele). Kom ihåg att den inte är en hund som man lär linförighet utan en kanin som går lite dit den själv vill och som man istället följer med.
Den förstår inte ryck och slit i selen!
Sitt med den i knäet medan du lugnt och försiktigt sätter på den selen. Bjud gärna på någon liten godbit för att förstärka det trevliga. Se till att allt går lugnt och vänligt till så den inte blir rädd och förknippar selen med otrevliga minnen. Se till att selen sitter löst och bekvämt på kaninen.
Håll till inomhus de första gångerna, tills den blivit van vid att du sätter på och tar av selen. Låt den skutta runt inne en liten stund med selen på - utan koppel - tills den inte bryr sig om selen längre, då tar du av den. Ge godis och beröm.
Till godis kan du använda något som den tycker extra mycket om: små morotsbitar, brödbitar o.dyl. Inte sådant godis som är till för människor, det förstör kaninens tänder och den kan få ont i magen !
Då du tränat så några gånger och din kanin inte längre bryr sig om att ha den på sig så sätter du på kopplet. Det ska alltid fästas i den del av selen som sitter på kaninens rygg - inte i halsbandet, av samma anledning som man inte ska lyfta dem i öronen (se sedan om anskaffning). Blir kaninen skrämd så kan den dessutom bli hängd i halsbandet!
Följ efter kaninen med löst hängande koppel och så småningom få den att stanna då du drar försiktigt i kopplet och säjer "stanna", "stopp" el. likn. - inga hårda ryck eller slit!
3) Nu är det dags att fortsätta ute. Träna den att använda selen en liten stund varje dag.
Akta buskar, träd o.dyl. så ni inte trasslar in kopplet, vilket kan göra kaninen jätterädd!
Låt den bestämma färdriktningen, följ efter och träna bara att få den stanna - lika som inne. Den brukar tycka det är kul att springa omkring ute så det kan bli många kringelkrokar. Låt den också vila en stund, om den vill det. Passa så att inte kopplet snor in sig om kaninens ben eller kropp.
Om du vill få tag på den - prova att säja "stanna" samtidigt som du drar försiktigt - men om den inte lyder så ta bara lugnt upp den och sätt den åt det håll du vill att den ska gå. Varje gång den stanna så berömmer du genom att smeka den och tala om att den är världens duktigaste...
Även om din kanin senare tillhör kategorin som inte tycker om att hoppa så är detta en bra motion som den bör få varje dag. Detta är något som alla kaniner borde få göra!
Då utevistelsen går lugnt till och kaninen stannar då du drar i selen samt säjer "stanna" är det dags för nästa steg.
4) Så var det dags för disciplinträningen. Denna träning syftar till att få kaninen att förstå vad du menar så att den kan lyda dig då du gör ett visst tecken.
En lugn och säker kanin, som vet vad du förväntar dig av den och som ska göras har de bästa förutsättningarna att bli en duktig hoppare på tävlingsbanan.
De första kommandona/tecknen som den måste lära sig är "stanna", "vänta", "gå" och "hopp" . Vilka ord eller tecken du använder är ditt eget val - huvudsaken är att du är konsekvent och använder samma varje gång! jag skriver här de ord som jag själv använder.
"Stanna"tecknet har ni redan lärt in så det bör vara befäst nu. Nästa tycker jag är "vänta" och "gå" - de tecken du ger då kaninen först ska vänta på sin tur och sedan starta: Sitt på huk bredvid kaninen (= "vänta") med ena handen framför kaninens bringa. Sitt så en stund och försök se till att kaninen då är vid din sida. Ta sedan bort handen, samtidigt som du reser dig upp och säjer "gå".
Träna detta tills kaninen förstår vad du menar och reagerar på dina tre kommandon/tecken. Kom ihåg berömmet - den ska känna att den är duktig, att allt är skoj och att du tycker om den!
Ha inte för bråttom - hasta inte på, det är ingen idé att fortsätta innan detta fungerar!!
5) Nu först är det dags att påbörja hoppandet: Placera några hinder, men ignorera dem i början så att kaninen vänjer sig vid att de bara står där.
Hindren ska vara låga, stabila och enkla. Till hinder går att använda diverse - skor, leksaker, pinnar, tomma läskflaskor eller mjölkförpackningar som fyllts med sand o.s.v.
Uppfinningsrikedomen brukar vara stor. verkar hoppning vara något för din kanin så kan du så småningom byta ut dem mot sådana som ser ut mer som de som används på tävlingarna.
Efter den vanliga "promenaden" så sätter du kaninen famför ett hinder. låt den gå fram, nosa och stryka sig mot det så den får undersöka det riktigt och se att det inte är något spännande eller farligt.
Lyft sedan tillbaka den. Sätt dej med den i "vänta" en stund, gör sedan "gå" tecknet. Gör om proceduren några gånger. Fungerar det inte och kaninen inte förstår att den ska hoppa så lyft över den och beröm översvallande! - Igen, igen och igen...tappa inte humöret och tålamodet utan avsluta med ett beröm och låt den sedan vila till nästa dag.
Det kan dröja länge innan kaninen förstår så det gäller att ha tålamod och tålamod!
Lyft den alltid åt samma håll så den inte tror att man får hoppa från båda håll över hindren. Den får alltså inte lyftas tillbaka över utan ska då runt hindret.
Gå sedan till hinder nr.2 och gör om allt. Om kanin hoppat det första men helt vägrar det andra så gå tillbaka till det första - avsluta alltid med något lyckat och med beröm!
Fungerar inte hoppningen alls en dag så gör åtminstone att "stanna" och sedan beröm - alltid något lyckat som avslutning + beröm!
Se till att den hela tiden har full rörelsefrihet i sin sele. Håll den inte i för kort koppel.
Locka den inte över hindren med godis - det är förbjudet på tävling. Slösa istället med det efteråt, som beröm för att den varit duktig och hoppat. I början efter varje hinder och senare efter genomförd bana.
Träna inte för långa stunder åt gången, då tröttnar både du och kaninen - fem minuter om dagen är en bra regel. Vila också ibland, kanske var tredje dag.
Du får ALDRIG straffa kaninen!!
Den är inte dum mot dig om den inte gör som du vill och den kommer inte att hoppa bättre för att du skrämmer den!
