zeldasbast

Fyfan igår när natta och jag skulle hämta klädder hemma hos mig och vi skulle gå upp till mitt rum ett tag osså kom Zelda efter eller det var en stor kartong för våran trappa den var typ cirka en meter och hon hoppa över det desutom trappan som var på andra sidan fatar inte hur hon kunde komma över hon är inte så stor en liksom men nu vet ja att hon kan hoppa och riktigt högt också men hon ska inte hoppa sånna hinder än i träningen aja ska dra hem snart från natta hejdå.

Här får ni några namnförslag till era kaniner om ni ska skaffa/få en kanin ;)

Zelda går det bra med i tränningen ska lägga upp en vidio på henne när jag tränar henne aja här är några namn ses.

Hej ska på skidsemester imorron så kan inte blogga på några dagar. Men här kommer lite fakta om kaniner.

ATT SKAFFA KANIN

Det här är ingen reklamtext för min kaningård, Skullebo kaningård, men däremot hoppas jag att den som har läst den här texten innan sitt kaninköp vänder sig till en seriös uppfödare och inte köper sin kanin i en zooaffär eller av en oseriös uppfödare!

 

Ska vi ha en kanin?

En kanin kan leva i över 10 år.

Många barn, för att inte säga de flesta, vill ha en kanin. Här gäller det som förälder att fundera över om man tror att intresset kommer att hålla i sig och om man är beredd på att ta över den dagliga skötseln om barnet tröttnar. Man kan inte förvänta sig att barn före 10-årsåldern själva tar hand om ett djur. De familjer som enligt min erfarenhet har störst glädje av sin kanin är de där man från början köper sin kanin med tanken att det är hela familjens djur. För inte köper man en hund och tror att ett av barnen själv ska sköta om den?

Hane eller hona?

Först vill jag slå fast att det finns jättetrevliga och tama kaniner av båda könen! Hanar är ofta jämnare i humöret och blir något oftare sådär riktigt tama. En nackdel kan vara att de ibland i samband med könsmognaden börjar urinmarkera. Kastrerar man honom så snart man märker detta försvinner beeendet så gott som alltid. En hane gårinte att ha ihop med andra hanar (det kan gå om en eller båda är kastrerade, men oftast fungerar det inte då heller). Han kan inte heller gå ihop med en hona annat än en kort period i samband med parningen. Honor har perioder (några dagar med ett par veckors mellanrum, främst under sommarhalvåret) när de är brunstiga. Det brukar märkas på dem, hur varierar dock! En del blir lite tjuriga, en del "inåtvända" och några kan bli extra keliga! Vissa honor urinmarkerar också i samband med brunsten. Det är dock inte så vanligt som bland hanarna.

En eller flera?

Kaniner är inte flockdjur och därmed inte så beroende av artfränders sällskap som t ex marsvin. Har man en kanin som lever med familjen kommer den snart att bli mycket tam och det räcker utmärkt med mänskligt sällskap för att den ska må bra.

Honor kan man hålla i grupp under förutsättning att de har tillräckligt stor yta. Tillräckligt stor yta innebär för ett par honor minst 3-4 kvadratmeter och ytterligare någon kvadratmeter per kanin om de ska vara flera. Jag avråder alltså starkt från att ha två honor i en bur. Det blir i stort sett alltid slagsmål från könsmognaden och framåt. I naturen är det den svaga som ska visa den dominanta sin "vördnad" genom att gå undan. I en bur kan hon inte gå undan, så hon får helt enkelt stryk... Om man vill ha kvar möjligheten att skaffa en kanin till efter den första så är det en hane man måste köpa. Han kan kastreras tidigast när han är omkring 4 månader och kan vara fertil i ytterligare några veckor. Sedan kan man ge honom en liten tjejkompis! Man kan kastrera hanar också när de blivit äldre och även då uppskattar de en hona som kompis.

Ålder

Det säljs många vuxna kaniner. Anledningen sägs ofta vara allergi, men sanningen är oftast att barnen har tröttnat. Hur det än är med den saken så kan ju kaninen vara alldeles utmärkt trevlig! Födelen med att köpa en vuxen är att det ju är en fädig individ. Ungefär som den är kommer den att förbli! T ex vet man hur stor den blir, om den är rumsren, gnager på sladdar mm.

De allra flesta vill ändå ha en unge. Det är av yttersta vikt att ungen inte är under 6 veckor gammal när man köper den. Yngre än så får man enligt lag inte sälja kaniner och de tar stor skada av att skiljas från sin mamma tidigare. Tyvärr säljer många, jag måste tyvärr säga de flesta..., zooaffärer kaniner som är under 6 veckor. De har då bara haft ett par veckor på sig för omställningen från bara modersmjölk till bara annat och deras magar klarar inte av det. Man märker det på att dessa kaniner som ungdjur eller vuxna (om de ens når vuxen ålder) brukar ha känsliga magar. Kaninen utsätts också för stor och onödig stress i och med flytten först till affären där de exponeras för försäljning och sedan, kort därefter, till det nya hemmet. Jag tar inte mina ungar från mamman förrän de är ca 7 veckor. Sedan hinner de flesta gå i en stor hage tillsammans med jämngamla ungar ytterligare en tid innan de säljs. Att uppfödaren inte säljer ungarna så tidigt som man får är ett tecken på att djurens väl är viktigare än att tjäna pengar!

Vad behöver kaniner?

För att må bra behöver kaninen en rejäl bur (lagen säger minst 0,5 kvadratmeter för dvärgkaniner, d v s 100 x 50 cm och minst 50 cm hög). Gör kaninen, och därmed också dig själv, den stora tjänsten att satsa på en riktigt stor och bra bur! Det är så mycket roligare för kaninen om den faktiskt kan skutta lite i sin bur och hitta på olika saker. Mer om burar har jag skrivit i mitt skötselråd för kaniner.

Kaninen behöver också bra mat och mänsklig kontakt varje dag. Ska kaninen bo inomhus så rekommenderar jag att man låter buren stå där det händer saker. Hallen eller köket brukar vara lämpliga platser. Bor kaninen ute måste man tillbringa mycket tid med den där. Ställ gärna buren där ni passerar många gånger om dagen. Då blir det oftare av att stanna till och kela lite med kaninen.

 

Det finns kaniner av många olika raser. Det är långt ifrån bara storlek och utseende som skiljer raserna åt. Temperamentet är också väldigt olika hos olika raser. De allra flesta som vill ha en eller ett par trevliga sällskapskaniner väljer någon av dvärgraserna. De vanligaste av dessa är:

Dvärgvädur

Dvärgväduren har inte funnits så länge jämfört med många andra raser, men den har blivit den absolut mest uppskattade sällskapskaninen. Inte så konstigt tycker jag, som är rasen trogen sedan vårt första möte i januari 1987! Dvärgvädurar ska vara en mindre variant av den stora franska vädurarna. De ska ha en kompakt kropp och tunga öron. Det är inte alltid så lätt att få till detta då rasen också har en maxvikt på 1,9 kg för full poäng på utställning. Dvärgvädurar är ytterst matglada och man måste ransonera kraftfodret hårt till dem!

Det jag tilltalas av hos dvärgvädurar är, förutom utseendet och variationen i färger och hårlag, deras underbara nyfikenhet. De bara måste fram och undersöka allt som kan vara farligt. I naturen skulle ju inte djur med denna egenskap bli särskilt långlivade, men hos sällskapsdjur är det en väldigt trevlig egenskap!

Dvärgvädurslöwen (lejonhuvad dvärgvädur)

Det här är min ras framför alla andra! Den här varianten av dvärgvädur har helt nyligen blivit godkänd av kaninavelsföreningen som en egen ras. De har man, men är till sättet precis som de korthåriga dvärgvädurarna. De allra flesta kräver ingen eller mycket lite pälsvård, men ibland dyker det upp extra pälsade exemplar som behöver lite hjälp med pälsvården.

Hermelinkanin

Den minsta kaninrasen som får väga max 1,3 kg för att få full poäng på utställning, men ofta är betydligt mindre än så. De är små och har korta tätt sittande öron. Rasen är ganska gammal och finns i massor av färger och även olika hårlag. Korthåriga är dock vanligast. Hermelinkaniner är försiktiga av sig och tar tid på sig att bli tama. Men visst går det att få dem mycket trevliga med en del jobb! De är i allmänhet lugna när man lyfter dem och kan sitta stilla i knät och låta sig klappas (till skillnad från dvärgvädurar ;-) ). Detta och deras litenhet gör dem populära som keldjur för mindre barn.

Hermelinkaniner är betydligt mer lättstressade än andra raser och vissa individer tar tyvärr till tänderna för att försvara sig. För att minska risken för detta gäller det att skapa lugn och trygghet omkring dem och se till att de lär sig lita på människor.

Lejonhuvad kanin (löwen)

Först i slutet av 90-talet började de lejonhuvade kaninerna bli vanliga. De har gått ett segertåg över kontinenten, och längre än så! De har korsats mycket med hermelinkaniner och påminnner till sättet mycket om dem, men har lite mer framåtanda och nyfikenhet. Till storleken är de som ett mellanting mellan hermelinkanin och dvärgvädur.

 

Välja uppfödare

När man vet vilken ras man är intresserad av är det dags att leta uppfödare. Att föda upp kaniner, eller vilket djurslag som helst, är långt mer än att låta en hane och en hona para sig och sedan sälja eller ge bort ungarna. Många gånger ser man i annonser att säljaren inte vet om ungarna är hanar eller honor. Det ger skäl att undra vad mer de inte vet tycker jag. Könsestämning av ungar från ca 2,5 veckas ålder är ganska lätt och kan man det inte själv är väl det minsta man kan begära att man ser till att någon som kan tittar på dem. Vilket kön kaninen har spelar ju ganska stor roll.

På t ex Kanin-net finns länkar till uppfödare av olika raser och också en annonsmarknad.

Zooaffärer

Som nog framgår ovan så tycker jag att man ska köpa sin djur från uppfödare. De brinner för sin art och har stor kunskap om den. Personalen i zooaffärer är skyldiga att kunna en hel del om de djurarter de säljer, men det säger sig själv att man inte kan veta allt om såväl kaniner och marsvin som ormar, skorpioner och alla olika fiskarter... Detta får jag också så gott som dagligen bevisat för mig när det ringer förtvivlade kaninägare som fått råd i sin affär som är helt uppåt väggarna (nästan alltid går dessa råd ut på att kaninen behöver dyra specialprodukter som köps i affären). Åtskilliga är de som fått avliva sin zooaffärs-kanin i låg ålder på grund av bettfel eller andra fel som funnits med vid köpet.

Tyvärr vet jag att de allra flesta kaniner som säljs i zooaffärer inte har fått vara tillräckligt länge hos sin mamma. Detta leder mycket ofta till för tidig död efersom kaninens motståndskraft är sämre utvecklad. Eftersom även övergången till annan föda än modersmjölken går för fort påverkas även kaninens matsmältning, något som många av dessa kaniner senare (eller redan från början) får problem med.

Jag tror inte att jag har sett någon zooaffär där kaninerna inte har fri tillgång till kraftfoder. Mycket ofta exponeras kaninungarna i affären under lysrör eller spotlights vilket gör att det blir väldigt varmt i burarna. Kaniner är mycket känsliga för värme så det är inget annat än djurplågeri!

Pris

Det kostar att ha djur. Det kostar ännu mer att ha djur på ett bra sätt. Det pris man betalar för sin kanin ger man en gång under djurets hela liv. Att betala lite mer hos en bra uppfödare är garanterat värt de extra kronorna jämfört med att få en kanin billigt av någon som inte vet så mycket om kaniner. Till en bra uppfödare kan man senare vända sig för hjälp och goda råd. Jag tillbringar i genomsnitt minst en timme om dagen, varje dag året om, med att svara på telefonsamtal och mail från gamla kunder! Om man jämför priset i en zooaffär med vad man får betala hos en uppfödare så är det i allmänhet ganska lika.

Kostnader

Om man köper hö kraftfoder, halm och spån (eller vad man använder i botten på buren) i storpack blir det inte särskilt dyrt att ha kanin. Att köpa små påsar i mataffären däremot kostar en hel del! Om jag räknar på en familj som har en kanin och köper pellets, hö, spån (storbal) och halm av mig så blir den totala kostnaden för kaninens mat och bottenmaterial max 50:- i månaden. Köper man småförpackningar i affären är man snabbt uppe i det tredubbla eller mer!

Källa: http://www.skullebo.se/skaffakanin.html